Hannas blivande man?

Hanna och jag håller på att läsa Alva-böcker. Just nu heter boken Alva blir kär. I boken blir Alva kär i sin bästa kompis storebror. Efter sagostunden pratar vi lite om det här att bli kär. Jag undrar om Hanna är kär i någon? Hon funderar en stund. Jo det är hon, i Christian (vilket är min lillebror som är snart 28 år!). Fast det blir ju lite problem säger hon, för när vi ska gifta oss är han för gammal! Det var ju synd tycker hon för han är gullig och jättebusig! Tur för dig Malin att han var för gammal, annars hade du fått konkurans där hihi!!!!

Morfar på besök

Första besöket av morfar Sten. Jesper och morfar inne i sitt första "samtal", båda verkar tycka det är rätt intressant!

Morfars hund Terry kom förstås också med men han var inte lika intresserad av tillskottet. Han busade mest runt med de större barnen! Söt som bara den var han, nyfriserad som han var.

Emelie och Jesper

Emelie är helt underbart förtjust i sin lillebror. Hon tröttnar inte. Vi trodde nog att hennes intresse skulle svalna med tiden - men icke! Hon tar varje tillfälle hon får att få vara så nära Jesper hon kan. Hon går och bär honom när han är ledsen, och han somnar ofta i hennes famn. Jonathan orkar bära en 10 min, sedan är lillebror för tung. Emelie säger inte ett knyst, hon går och går, och fortsätter upp mot en timme... Det är också hon som får de finaste leendena, och vem är det som Jesper "pratar" med mest? Emelie förstås!
Emelies levande docka - Jesper får provåka i hennes gamla dockvagn!

Emelie myser med en trött och gnällig lillebror, det slutar med att han somnar där på hennes mage :). Kan man ha det mysigare om man är Emelie? Jag tror faktiskt inte det.

Och vilken hjälp vi får! Så fort hon kommer hem från skolan tar hon Jesper så fort hon bara får. Det enda problemet är att lillasyster Hanna också vill... Vi har löst problemet med att ha "Hanna-dagar" och "Emelie-dagar", varannan dag får de vara mest med honom, byta på honom, välja kläder och hålla mest. Funkar hyfsat bra, innan var det ett himla tjafs vems tur det var att pyssla om lillebror. Ompysslad blir Jesper i överflöd - och njuter nog fullständigt av all uppmärksamhet. Det finns ju inget mysigare än att få somna i en famn hos någon som avgudar en, eller hur?!

Lådbilen färdig

Lådbilen färdig! Finare lådbil får man leta efter! Och den har nu också lysen och siren!!!

Barnen springer och puttar varandra för glatta livet. Jonathan och en kompis stack iväg och var borta över en timme härmodagen. Jätteglad och jättesvettig kom han hem och berättade vars dom varit - och det var nog flera km dom sprungit... Bilen är inte sådär jättelätt och det är rätt backigt häromkring - vilken motion det måste ha varit. Kanske det är det man ska satsa på i höst? Putta lådbil, hmmm. Fast man kanske får förslitningsskada i ryggen då, näää det går inte!
Helmysigt om kvällen, Jesper med på godnattsaga redan från första början!!!

Utan mamma för ett tag

Medan jag inte var hemma utan låg och blev ompysslad i Falun gick det ingen nöd på barnen i familjen Björk. Farfar kom ner från Rundvik och gav sitt fulla stöd till dom. De snickrade dagarna i ända på en lådbil, här kan man se den halvfärdig. Färdig hann den inte bli i Leksand, utan farfar fick upp den till sig och gjorde den färdig där.

Barnen fick också åka med farfar hem och vara där en vecka vilket alla tyckte var toppen!

Olle och Gunnel - ni är helt fantastiska, vi hade inte klarat oss utan er!!!!!

Leif fick ju vara ensamstående förälder där ett tag, och den biten skötte han hur bra som helst! Jesper såg ut att må riktigt gott och somnade ofta på pappas mage. Syskonen hjälpte förstås också till där de kunde och fick!

Jesper!

Det finns inte alls samma tid längre för att göra egna saker, som att blogga t.ex.... Både jag och Leffe kommer på att säga rätt ofta - var det verkligen så här ansträngande att ha småbarn?!!! Vi har helt klart glömt hur det var.... Och då ska vi även försvara vår Jesper med att han är ett väldigt lugnt och oskrikigt barn!

Leffe är hemma hela September ut, då jag är sjukskriven till dess. Otrolig skönt! Att vara två hemma är helt underbart. Vi hinner med varandra lite också, får prata utan att bli avbrutna av de stora barnen när de är på skolan vilket är både bra och känns nödvändigt just nu.

Här är första kortet med alla syskonen. De stora kom och hälsade på, på BB och kunde inte se sig mätta på lillebror. Jesper däremot var aldrig medveten om besöket för han sov precis hela tiden. Trots att han for mellan olika famnar, alla ville hålla, pussa och krama honom. Han blev redan där rejält ompysslad av de stolta storasyskonen!!!
Här är vi då, jag och Leffe med vårt fjärde barn. Känns overkligt att vi har fyra nu...

Jesper på vågen, tyngst av barnen med sina 4160 gram!

Hanna och Emelie med Jesper. De är så otroligt måna om honom...

Brorsorna tillsammans för första gången. Ska det månne bli en till liten lockig gosse i familjen?!

Bilder från sjukhustiden

En vecka efter lungembolin kunde jag bli hemhämtad av min man och Jesper. De tre andra barnen hade åkt upp till farmor och farfar, så första veckan kunde jag ta det lite lugnare och bara koncentrera mig på Jesper och amningen. Det räckte! Oj vad trött jag blev ibörjan av ingenting.

Här kommer nu lite kort från tiden på sjukhus, både i Falun och Stockholm:

Kortet ovan är från Södersjukhuset i Stockholm, dagen efter operationen. Mycket slangar här och där men god smärtlindring och härlig personal. Fått min ryggbedövning som fungerar mycket bra.

Från IVA i Falun har vi inga kort, här har jag kommit till avd. 38, det är samma dag som jag sedan får min lungemboli, men det vet jag ju tack och lov inte där! Här kan jag sitta på sängkanten men har inte varit upp på benen än.

Så här vacker ser jag ut numera, "coool" enligt Jonathan. Magens svullnad har dock lagt sig men det tjusiga ärret finns förstås kvar ;). Vad fin jag ska bli i min bikini nästa sommar!!!!!

Jesper och jag träffar varandra för första gången efter en ofrivillig delning som varade i en vecka. Helt underbart att få snusa på honom igen!

Jesper på besök några dagar senare, strax innan jag får åka hem. I bakgrunden syns en apa jag fått av mina jobbarkompisar - vilket stöd jag fått av alla. Det har betytt jättemycket under tiden som varit!!!!!!