onsdag 30 september 2009

Äppelmos

Trots att vi inte har några stora dignande äppelträd själva har vi i år gjort en mängd äppelmos. Våra små träd som vi planterade för tre år sedan, gav faktiskt förra året nästan 50 äpplen, men i år verkade det vilja vila, och vi fick kanske 5-6 st.
Däremot har vi fått äpplen, från flera håll!!! Bara att TACKA för!!!!
Mos-vaggan hittade jag på en loppis. Innan vi flyttade hit hade jag aldrig sett någon sån där vagga. Förra hösten visade Hanna mig vad de gjorde på dagis, med just en sådan. Vi fick låna hem den då, och gjorde lite egen äppelmos. Och så hittade jag den här på loppis förra vintern.
Nu fick vi äntligen prova den - och vi blev inte besvikna. Det är hur enkelt som helst och vilket mos!!! Suveränt gott!!!! Problemet för oss nu är att frysen är proppfylld - inte med mat, utan bär, sylt och mos! Jättekul ju, men nu är vi tvugna att köpa en till frys för älgköttet som väntas komma snart... Men det kan vi ta -det är guld värt att ha i vinter!!!!!



söndag 27 september 2009

Familjen i Stockholm

Lidingöloppet innefattade en hel del förutom själva loppet. Hela familjen följde med till Stockholm och vi bodde på ett hotell som låg inne i globen. Frukosten blev därför utöver vad en hotellfrukost nu kan vara (otroligt god för alla utom för mig som bara åt fil, då jag för det första var så nervös så jag fick inte i mig något mer, och för det andra ville jag inte äta för mycket inför 3-milen), även en upplevelse då vi fick sitta och blicka ut över globenarenan! Tänk vad saker som för vissa inte betyder nåt, för andra kan ha en helt annan betydelse!

Tunnelbana blev vi riktigt duktiga på, för även om det inte är svårt var det något nytt för familjen. Barnen tyckte det var kul och hade gärna suttit och åkt ett par timmar till - för det gick kom dom fram till. Man behöver ju faktiskt inte gå upp och ut, man skulle ju kunna åka fram och tillbaka ett par gånger eller hur?!

På söndagen, dagen efter loppet hade vi något mer kvar att göra. Nämligen att gå på High School Musical på Göta Lejon. Till musicalen hade även barnens kusin Kajsa från Piteå flugit ner. Detta var inte samplanerat - men jättekul att träffas!


Inne på Göta lejon, alla i spänd förväntan inför föreställningen. Och vi blev inte besvikna. En riktigt härlig show med mycket dans, musik och uppträdanden.

Helgen i Stockholm blev riktigt lyckad för hela familjen. Vi hann med så mycket så det kändes som vi var borta längre! Vi hann förutom Lidingöloppet och High School Musical äta en trevlig kvällsmat tillsammans med mormor Pia som också råkade vara i Stockholm över helgen! Min syster och kusin Kajsa var också med. Pia var också den av mina nära och kära som fick se min målgång på loppet. Inte så konstigt att Leffe och barnen missade den, jag hade sagt till att dom inte behövde stå där förrän efter 3 och en halv timme, före det skulle jag inte vara där...


lördag 26 september 2009

Lidingöloppet 2009

FÖRE DEN STORA UTMANINGEN, LIDINGÖLOPPET
Ser vi inte laddade ut så kan jag tala om att det bara sprutade adrenalin om bägge en bra stund innan startskottet brände av.
Vilken dag vi fick. Solen lyste från en klarblå himmel, vinden blåste lite lätt och det var säkert en 15 grader varmt. Kan förutsättningarna vara bättre - jag tror inte det.
Loppet var mer än förväntat. Mer tävlande. Mer fartfyllt (sprang snabbare än jag tänkt mig). Mer ansträngande (att man kan ta ut sig SÅ mycket!).
Och vilken känsla när upploppet kom, MÅL-skylten syntes och YESSSS jag gjorde det faktiskt, jag klarade att slutföra 3 mils löpning, och tiden blev - som jag är mer än nöjd med:
3 tim och 11 min.
Christian kroknade stackarn (eller njäääe :) ), och gick mestadels av tredje milen, kom i mål på 3 tim och 2 min. Tänk om jag hade sprungit om honom. Men vi kom faktiskt överrens om före tävlingen att jag skulle få 1 min+ /år äldre jag är. Det vill alltså säga att jag hade 8 min tillgodo - och det betyder ju att vi nästan kom samtidigt i mål. Hmm. Fast jag vet vad du säger Christian, nästan är inte vunnet eller hur?!

Här är vi efter våra tre mil ute i spåren. Så trötta ser vi kanske inte ut. Men jag kan säga att så ont som jag hade då har jag aldrig haft i musklerna. Vi bodde på hotell den här helgen. Och frukosten dagen därpå kunde man lätt se vilka som tävlat, för alla gick lite konstigt - framför allt i trappor....

Undrar om jag ska göra om det... Då måste jag ju ha någon med mig. Hmm undrar vem jag skulle kunna utmana den här gången då.... :) Whatch out!



onsdag 23 september 2009

Hannas nya cykel



Man skulle kunna tro att i en famij med tre barn bör den sista lilla ungen ha en väl använd cykel som stått och väntat på att hon ska växa i den. Det hade även den här lilla ungen. Tills hennes mamma backade över den. Likt henne gissar jag :). Cykeln fixades dock av en alltid så händig farfar, förutom pedalen som inte gick att laga. När så hennes morfar ringer och frågar om inte yngsta dottern skulle vilja ha en ny cykel så kunde det ju inte komma lägligare. Och gissa om hon var stolt när hon tog sin första tur på en alldeles NY cykel som bara var hennes och var ROSA och hade PAKETHÅLLARE!!!!!




Utmaningen närmar sig

Tre dagar kvar till årets utmaning (utmanaren-jag, utmaningen till - min lillebror)LIDNINGÖLOPPET!
...och jag har ONT I HALSEN!!!! Men dunderkuren ikväll kommer att göra att halsontet åker all världens väg; pressad vitlök, honung, egen nyponsoppa, två glas apelsinjuice och gurgel med saltvatten (tips av brorsan hmmm ska det va bra?). Och nu ska jag ta en god natts sömn och hoppas att jag imorgon har lämnat detta bakom mig.
Laddad? Skämta inte! Benen är redo! Ska kolla igenom hela banan på nätet en gång till i kväll så jag kan drömma om alla backarna jag ska flyga uppför :)
Resultat kommer att redovisas nästa vecka!

fredag 18 september 2009

KM i Leksands orienteringsklubb 8 September 2009



Klubbmästerskap i Leksands orienteringsklubb. Jonathan och Emelie ställde upp. Jag var också sugen, men jag törs inte. Tränar inför Lidingöloppet och vill inte stuka någon fot innan dess. Tråkigt, det hade varit jättekul att vara med. Fick skugga Emelie istället. Hon var jätteduktigt och hade bara lite problem vid någon kontroll, annars sprang hon helt själv.



Emelie på upploppet och mot målet i full fart.




Efter tävlingen blev det tipspromenad och fika i Västannors bystuga. Riktigt gott med macka efter löpningen i skogen.



Dagis stängt


Dagis har planeringsdag idag, vilken tur att jag råkade vara ledig! Stina och Vera kom på besök och vi har haft en riktigt skön dag tillsammans. Vi tog en skogsrunda på morgonen. Fika med i ryggan och tre glada tjejer med mig - då blir det inte tråkigt!!!

Jag som trodde blåbären var slut för säsongen. Det var dom inte kan vi klart konstatera efter att ha hittat hur mycket som helst. Men hur man kan bli så blå utanför munnen förstår jag inte riktigt :). Goda var dom och kul hade vi.



Tror ni att dom hade tråkigt? :). Vi hittade bebissvampar, mammasvampar, pappasvampar, storebrorsvampar... Vi gick balansgång, klättrade på stenar, hoppade från stenar, sprang lite hit och lite dit. I skogen har man faktiskt ALDRIG tråkigt! Klicka på bilden för att se, strular med bildvisningen...



Fika är ju bara sååå mysigt ute. Samma fika inne är inte alls samma sak. Och hösten väntar på sig. Riktigt skönt väder. Tjejerna var inte alls pigga på att gå hem igen. Fick förklara att skulle vi hinna baka också var vi nog tvugna att gå nu...


Efter skogsrundan blev det bullbak. Tjejerna fullt fokuserade på sin egen del i det hela. Jätteduktiga var dom och resultat väntade inte på sig. Hela huset luktade kanelbullar och mellanmålet var givet - bullar med mjölk mums!





fredag 4 september 2009

Skuleberget utanför Örnsköldsvik

På väg hem från vår camping med släkten besökte vi Skuleberget strax utanför Ö-vik. Ett högt berg med stup ned mot E4:an.
Självklart var målet att bestiga detta berg, man kan ju inte åka och bara TITTA på en sådan här utmaning.



Peter och Sabina står och väntar på bergsbestigningen. Skylten visar; 400 m till grottan, 600 m till toppen. Men med den lutningen på stigen kan jag säga att det var riktigt bra gjort av barnen att bestiga toppen. Hanna förstod inte riktigt meningen med att sätta en flagga däruppe på toppen? Det var väl inte det viktigaste att komma dit, nerfärden var lika kul!
Jonathans härliga återkommande humör klättrade med oss också. På toppen blev han riktigt förbaskad på sin mamma som inte ansåg honom förtjänt av en glass däruppe (jag hade inte pengar med till alla tre barnen, för HUR ska jag veta att det finns en GLASSKIOSK uppe på en bergstopp, är det det vanliga eller??? och till på köpet har familjen Björk från Leksand en höjdrädd pappa som vände efter halva färden och gick ner igen. Så dusten med som det blev, TRE barn som ville ha glass fick jag ta själv! Plus en sko vars snöre gick av och fick vingar (eller var det så att humöret var inblandad även i den flygande skon?) och flög iväg utmed berget och sonen hade inte minsta lust att hämta denna utan tänkte klättra ned i strumplästen... Vad härligt det är med ungar - och vilket tålamod jag kommer att ha när jag blir gammal!!!!!!!!!!!!


Efter bergsklättringen och en god lunch var det bara en sak kvar att göra innan lägret bröt upp och alla skulle åka åt sitt håll - BRÄNNBOLL! Finns det nåt roligare när man är många och vill göra nåt kul? Uppdelningen var enkelt avklarade: Super-tjejerna mot killgänget.
Magnus, Leif och Peter dvs papporna med sina killar Jonathan, Sebastian och Simon syns här posera efter sin stora förlust mot - och nu, spana in kortet nedan, inte varje dag man får se ett stiligare VINNARLAG!!!!!!



SUPER TJEJERNA;
Sofia, jag, Lovisa & Linda, och Sabina
Sittande främst, de tre småkusinerna, Alice, Emelie och Hanna.
Vad de två minsta gör vet jag inte, myggbett eller har de fått blåtiror av de hemska killarna när de försökte stoppa deras framfart?




Så var denna träff slut och alla åkte åt sina håll. Men innan hann vi få vår första bild av hela släktet, inte illa va?!
Våran semester slutade dock inte här utan - spana in vidare blogginlägg... Men lite vemodigt att veta att det är länge till nästa gång vi kan träffas och ha kul allihopa igen.





Campingen med släktet Björk i början av Augusti

En bit från campingen låg en vacker strand, fin utsikt över bergen, långa sanddynor och härlig badstrand. Men, nu är det ju så som det kan vara i Sverige på sommaren, inte alldeles så där sommarvarmt och härligt shorts-väder... Det var regn, rusk och blåsigt. De flesta i gänget frös, jackor och långbyxor - helt klart! Förutom vissa hårdingar förstås...


...finns det en strand så betyder det BADA oavsett vilken temperatur det är... Så här ser ni tre killar som inte tvekade det minsta att ta sig ett dopp, och tro´t om ni vill, JAG badade också. Jag har aldrig varit nån badkruka även om jag först satt med jackan uppdragen till öronen. Hemligheten var att vi alla spelade beachfotboll - superkul! Och sedan var man ju riktigt varm och vattnet var inte alls kallt, riktigt härligt är det att bada i havet!!!!

Emelie efter fotbollsmatchen och badet. Nöjd och glad!


Vår egen lilla Pippi?! Alice som leker vid strandkanten iallafall.




torsdag 3 september 2009

Björkarnas campingsemester Augusti 2009

Då Olle, min svärfar nu fyllde 70 i våras bestämdes det att kalaset skulle gå av stapeln under sommaren. Vi träffades på en camping utanför Örnsköldsvik i början av Augusti. Familjen Björk/Almroth från Dalasjö (Leffes syster Linda med familj), Familjen Björk/Rosendahl från Bjännsjö (Leffes andra syster Lovisa med familj), Famijen Björk från Leksand (vi alltså om någon inte visste det ;) ) och så födelsedagsmannen med sin fru Björk.
Tre stugor och en husvagn tog släktet upp. Solen var inte riktigt med oss men vad gjorde det när man har så trevligt tillsammans?


Nere vid hamnen fanns en restaurang där vi alla blev bjudna på middag av Rundviksborna. Vi hade som det brukar bli när vi samlas jättekul och åt en himla god middag. Emelie som nu är 9 år tyckte saften smakade märklig efter det att hennes mor gått och hämtat påfyllning åt henne. Det visade sig att modern fyllt på hennes glas med (tja, det var inte med flit) rödvin... Vilken min hon hade när hon smakade på den lite mer mörkröda saften än den hon hade innan. Det ska INTE börjas i tid - men ingen risk, där fanns flera som kunde "offra" sig. Rödvinet var nog av det bättre slaget för jag råkade fylla på från bordet där ett bröllopsfirande höll till... Smidig som alltid :)
Jag och Leffe tog planka, han med oxfilé och jag med lax. Riktigt riktigt god mat. Barnen fick hamburgare och de var fullt nöjda med det också!

Tre riktigt söta tjejer mätta och belåtna efter maten. Emelie, kusin Alice och Hanna.


Efter middagen blev det minigolf. Alla fick prova. Jonathan hade lite problem med sitt härliga humör när han blev mer och mer förbaskad på bollen som inte alls ville dit han ville ha den... Men humöret gick över och ett nyfunnet intresse växte fram - mera minigolf... Hmmm, INTE mitt största intresse precis... Jag höll ställningarna och fick allt på pränt istället.



Visst ser det allt rätt mysigt ut där vi sitter vid stugan på kvällen. Mörkret har börjat lägga sig och också flera barn. Att sitta sådär en sommarkväll och prata om allt möjligt med människor som man inte ser så ofta är riktigt härligt. Och det känns inte som om det var så länge sedan man sågs även om det var nästan ett år sedan!





tisdag 1 september 2009

Lola & Leif 10-årig bröllopsdag 1 Augusti 2009

Tiden går och går. Gifta i 10 år!
Tårta hade gjorts av min svärmor Gunnel. Svårt att se, men det står Leif och Lola i choklad, och varsit hjärta hade hon också dekorerat dit!
Här sitter de, mina svärföräldrar Gunnel och Olle.
Barnen fick vara hos dem i två dagar medan vi åkte iväg och firade vår dag genom hotell, mouintainbikecykling, och avkoppling.
Barnen hade haft det lika bra som oss - och det tvivlade vi aldrig på. Att vara hos farmor & farfar är något av det bästa som finns!


Emelie, Hanna och Jonathan som förstås också fick smaka på tårtan som vi fick. Sedan tyckte de alla tre att vi kunde ta och åka iväg på vår egen "semester", de ville vara ifred med farmor och farfar!




Hanna på cykeltur Juli 2009

Hanna var och fixilurade en stund i garaget och kom sedan nöjd ut därifrån och visade vad hon åstadkommit! Vi blev rätt imponderade av hennes initiativförmåga och hennes lyckade resultat... Och om det nu behöver tilläggas, hon hade riktigt kul ute med sin "storasyster" som fick hänga med på cykeltur!