Vid Siljans strand

Längs med Siljan finns en vacker stig man kan gå, följer stranden ända in ifrån viken ut till älvens mynning vid centrum av Leksand. Idag styrde vi våra steg dit.

Försökte fokusera på stunden även om det inte alltid är lätt, tankarna vandrar gärna till sysslor, val av lunch och mycket annat som inte behöver finnas i huvudet precis hela tiden. Vad svårt det kan vara att bara finnas till! Hundar och barn har något som vuxna glömt bort, just det där att njuta av en härlig stund, som glädjen över att se ljus torr sand bli mörk i vattnet när den silas ned mellan fingrarna, eller som för Trixy att lyckligt ta sig ett dopp när tillfälle ges!
På vägen i en liten ravin gjorde barnen en rolig upptäckt. Någon har tydligen sett vilket super bra ställe det är att ha en lian i ett träd som böjer sig ut över stigen. Alla tre kastade sig ut över ravinen i denna ovanliga gungsväng. Hade jag litat på att repet skulle hålla hade jag provat själv... Här är det Hanna som far iväg - och jo, vi vuxna var lite oroliga över hennes framfart. Men vad ska jag säga, jag gissar att jag var nog litegrann själv som hon när jag var liten :).


På väg hem.