Mer än nog

Det senaste dygnet i familjen Björks liv har varit mer än händelserikt. Det är tur att man i förväg inte vet vad som ska hända, för då hade jag nog försökt komma undan på något klurigt sätt...
Igår var jag och Emelie på akuten, som jag berättat tidigare. När vi kom hem vid 21.30 fann vi vår Trixy ute på gräset. Hon brukar inte ligga där vid den tiden. Jag ropade in och ut kommer Jonathan och säger att hunden ser ut som om hon är full. Jag förstår rätt snart vad han menar för Trixy försöker resa på sig. Bakdelen följer inte med och hon blir stressad över situationen och far runt i cirklar på gräsmattan. Huvudet lutar rejält åt höger. Vi gissar att det handlar om en hjärnblödning. Försöker ringa veterinären i Falun men de svarar inte, de har för närvarande för hög belastning, sedan stängde de kl. 22.30. Närmaste veterinär då var i Västerås... Jag satt uppe med Trixy i ett par timmar. Sedan sov vi till morgonen. Åkte med henne till veterinären här i Leksand på morgonen som ordinerade kortison och avvaktan i 4 dagar. Hela dagen har hon mest legat. Hon har försökt resa sig ett par gånger men det går inte. Det känns grymt. Jag ångrar att vi inte tog ett avgörande beslut imorse. Hoppas jag orkar ta det imorgon.

När vi kom hem från veterinären började Jonathan klaga på smärta från pungen. Det visar sig att ena testikeln är dubbelt så stor som den andra. Ilfart till Falu akuten igen. Den här gången fick pappa köra. Jag var helt slut redan innan de for. På akuten blev det omgående operation och man tog bort en bit av bitestikeln. Hem kom killarna nu ikväll. Jonathan har inte så ont, inte behövt ta någon alvedon ens! Nu sover de alla tre och Leffe har åkt på fisketur till Östersund med två kompisar. Så här sittar jag då i lugnet som lagt sig. Trixy har också somnat, skönt. En ny dag imorgon............