Trixy har idag somnat in och lämnat oss.Kärleken är vårt livs största glädje och vårt livs
största sorg. Den är livet.
Tack min snälla och busiga hund för all den
tid du gav oss. Du älskade att springa ute i skogen in i det sista och var min allra bästa träningskompis. Skogen kommer aldrig att bli densamma.
Du sov oftast inne hos Emelie eller Jonathan . Du älskade att komma på kvällen och ligga mellan mig och Jonathan i hans säng och bara mysa - hur länge som helst. Du gick dina egna promenader och tyckte att grannens tomt hörde till ditt revir. Din plats i hallen är tom. Din favoritplats ute på gräset är också tom. Och ingen tar längre mina äppelskruttar, eller blöter ner hela golvet när du druckit. Och inga bruna fina ögon tittar på mig längre och vill ha bara något litet när jag ska göra mat. Och ingen ligger vid dörren och vill ut när jag kommer hem.
Jag saknar dig så.
3 kommentarer:
Vilken fin bild på alla fyra!
Ja... hon fattas oss ända hit till Piteå...
Kram på er - nu ses vi ju snart :)
Gamla tant Trixy... hur gammal blev hon? Jag minns henne från Lund, när Jonathan var kring ett år, sen sågs vi en sväng när ni bodde i Halmstad men då vet jag inte om ni hunnit skaffa henne?
Hon blev 12,5 år. Pigg in i det sista. Sprang en mil fem dagar innan hon dog! Hon blev aldrig så där gammal och halt. Otroligt tomt efter henne...
Skicka en kommentar