23 Juli

23 Juli, ligger fortfarande i respirator men mera vaken. Har minnen från nu. Leffe sitter bredvid mig. Jag kan se en av de narkosdoktorer som brukar vara med vid våra kejsarsnitt och som jag har stort förtroende för. Känner att jag har stora slangar i halsen men är trygg i situationen då jag får information och ser att alla är lugna. Efter flera timmar stängs respiratorn av och jag slipper rören i halsen -skönt, det var en upplevelse i sig att ligga så! Har ont men inte som i ambulansen. Får veta att vad som hänt är att två kärl som går till äggstockarna har brustit pga en missbildning och att de ska täppas till ordentligt av en kärlkirurg i Uppsala. Vi väntar och väntar. Får sedan information att alla jobbar för högtryck för att jag ska få en plats, mitt fall har visst varit upp i högsta lägret i Uppsala men det finns ingen plats. Beslut tas till slut att jag får en plats på SÖS, Södra Sjukhuset i Stockholm. Jag ska få åka helikopter. För er som inte vet är jag mer än mycket flygrädd. Jag får panik när jag inser att jag ska flyga dit. Allt ordnar sig dock, TACK för att det finns lugnande medel. Jag hade en riktigt trevlig flygtur! Kommer lugnt och säkert till Sös. Leffe får skjuts av en av våra vänner och kommer en stund senare, skönt att ha honom med sig! Klockan är rätt mycket så det blir ingen operation idag. Har ont, ordentligt. Är förstås uppkopplad med allt möjligt, EKG, saturation vilket gör att det piper och har sig hela tiden. Har dock så ont att jag den första natten inte lägger märke till detta. Leffe sover i ett anhörigrum som finns alldeles intill mitt, känns bra. Nu har han fått ansvaret för att pumpa mina bröst, det är fortfarande något som håller mig uppe, jag ska amma. Förstår inte nu efteråt hur jag kunde tycka att just det var SÅ viktigt men det var det!