27-28 Juli

Dagen därpå är jag så pass pigg att jag ska få förflyttas från intensivvård till vårdavdelning. Jag kan nu sitta själv på sängkanten, inte gå. Kommer till avd 38. Känns bra, känner läkarna där, de är ju även läkare på mitt jobb! Leffe kommer med Jesper på eftermiddagen. Har varit orolig för om han kanske skulle ha glömt hur man ammar, men till min stora lycka suger han direkt lika fint som innan!!!!! Härligt trots att det gör rätt ont att ha honom på magen.... Har ett sår från mellan brösten ner till troskanten, plus ett snitt åt andra hållet också.... Jag är så vacker så!!! :)
På kvällen kommer bakslaget. Jag får feber, helvetiskt ont, känns inte som ryggbedövningen fungerar. Massa prover tas, jag blir i allt det där tvungen att dricka 1,5 liter lakritskontrast för att göra en röntgen över buken. Bara den där röntgen var ju kul. Då måste man ligga på en hård platt brits som rullas i en tunnel, bara att ligga på rygg platt gjorde smärtan än värre, sedan skulle armarna vara ovanför huvudet, HÄRLIGT!!!!!;) Det var så man nästan skrattade i all kaos. Röntgen visade ingen ny blödning och jag försökte härda ut resten av natten. På morgonen fick jag göra ett nytt besök på röntgen, nu för att kolla om jag hade några proppar på lungorna, dvs. lungemboli. Oturligt nog hade jag det. Och humöret for längre ner än nån kan ana. Ryggbedövningen var de tvungna att ta bort pga blödningsrisk, sedan insatt på blodförtunnande. Inte bra med tanke på min stora bukoperation, risk att börja blöda därifrån, men tvungen med tanke på propparna. Blev därför tvungen att nu åka tillbaka till intensiven. Tresal, med nya pip och allt vad det innebär. Hemsk natt. Orolig över en ev. blödning eller nån ny propp. Sov uruselt. Natten gick och läkarna nöjda, läget stabilt. Fick komma tillbaka till avd 38. Humöret upp och ned.